Skogsindustriernas yttrande över remiss av utkast till förordning om ändring i förordningen gällande hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen nedan.
Bestämmelser om restprodukter
- Skogsindustrierna anser att 3a § riskerar hämma teknikutveckling genom att sätta den snäva gränsen för restprodukter på 40 % av kilopriset av huvudprodukt.
- Syftet med ändringen är att stoppa PFAD. Men med en så bred metod som att justera definitionen av restprodukter riskerar andra möjliga framtida biodrivmedel att stoppas. Detta försvårar omställningen till en fossilfri transportsektor och skapar onödigt höga transportkostnader.
- Skogsindustrins rester ska enligt departementet inte ingå då de är definierade som restprodukter i förnybartdirektivet, men för att göra en jämförelse kan vi ändå ta det exemplet. Våra rester vid massaprocessen skulle då troligen jämföras med massa. En nylig datering för långfibrig massa visade på priset 1070 dollar per ton eller ca 8,60 kr per kilo, 40% av det är ca 3,40kr/kg. Biprodukter med ett högre värde än 3,40 kr skulle inte få anses vara en restprodukt. Detta trots att det är uppenbart att anläggningens stora produktionsvärde ligger i huvudprodukten och inte på restprodukterna.
Påverkan på marknaden
- Ändringen av förordningen riskerar öka drivmedelspriset utan ökad klimatnytta. Det är klart att om en stor del av dagens HVO försvinner kommer det påverka marknaden och konsekvensanalysen visar på en brist på biodrivmedel i det kommande reduktionspliktssystemet. Skogsindustrin är beroende av kostnadseffektiva transporter och det är en viktig del av konkurrenskraften.
- När politiken beslutade att införa reduktionsplikten var utgångspunkten att de första nivåerna ungefär skulle motsvara verklig nivå – men så blir inte fallet om man nu inför en regel som begränsar tillgången på HVO. Om denna regel införs är en pragmatisk lösning att justera reduktionspliktsnivån med motsvarande mängd som försvinner från marknaden.
