Skogsindustrierna anser att ändringsdirektivet inte bör införlivas i svensk lagstiftning. I det fall det införlivas bör skogsträd avsedda för virkesproduktion undantas från lagstiftningen.
Forskning visar att det inte är förädlingsmetoden som avgör en växts påverkan på människor och djurs hälsa eller den omgivande miljön. Trots det hanteras genetiskt modifierade växter annorlunda än konventionellt förädlade. Lagstiftningen bör vara teknikneutral och reglera slutresultat istället för förädlingsmetod.
I Sverige bedrivs världsledande bioteknikbaserad skogsförädling som i framtiden kan bidra till övergången från det fossilbaserade till det biobaserade samhället. I ett framtida klimat kan det vara en enorm styrka att kunna påverka, förändra och förstärka önskvärda egenskaper och förädla olika trädslag för olika behov. Det är därför av största vikt att inte påverka möjligheterna för forskning och fältförsök men minst lika viktigt att beakta de signaler som liknande regelverk sänder till forskningsfinansiärer och hur det kan påverka anslagsfördelning.
Även om det är tydligt i utredningen att forskning och fältförsök inte ska drabbas av ett förbud så riskerar en ny förbudslagstiftning att stärka allmänhetens syn att GMO skulle vara farligare än genmodifiering med andra tekniker. Det påpekas i utredningen att detta kan spilla över på forskning och utveckling av sorter specifikt anpassade för svenska förhållanden. Till skillnad från utveckling och förädling av jordbruksgrödor som är en relativt global verksamhet så är förädling av boreala skogsträd inte global utan den bedrivs framförallt i norra Europa och Nordamerika. Skogsindustrierna befarar därför att konsekvenserna av ett förbud skulle drabba skogssidan i högre grad än jordbruket. För företag som satsar på skogsbioteknik är det viktigt att känna att utvecklingen går åt rätt håll och att riskbedömning och regelverk baseras på vetenskap och kunskap istället för känslor.
