Remissvar: EU-kommissionens klimat- och energipolitik; upptag och utsläpp av växthusgaser från skogsbruk

Foto: Skogsindustrierna Flis liggande

Remissvar om EU-kommissionens förslag om inbegripande av upptag och utsläpp av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 COM (2016) 497

Sammanfattning

Skogsindustrierna

  • Anser att en kostnadseffektiv och väl fungerande klimatpolitik inom EU bidrar till tillväxt i världens bioekonomi och välkomnar en ambitiös klimatpolitik
  • Välkomnar att skogens roll i klimatarbetet erkänns genom att LULUCF inkluderas i EU:s klimat- och energipolitik. Det understryker samtidigt vikten av ett aktivt skogsbruk och att de skogliga referensnivåerna innehåller högsta möjliga hållbara avverkningsnivå i respektive land.

Mot denna bakgrund är Skogsindustrierna är huvudsak positiva till förordnings-förslaget.

Följande punkter är särskilt viktiga:

  • Koldioxidutsläppen i markanvändningssektorn bokförs när skörden sker = Instantenous oxidation. Därmed kan inte utsläppet redovisas en gång till när skördad biomassa förbränns eller förmultnar. En oerhört viktig princip som är grunden för bioenergins koldioxidneutralitet.
  • Att medlemsländerna har allt ansvar för rapportering. Inga krav på den enskilde företagaren eller skogsägaren.
  • "No debit rule" skapar trovärdighet för systemet och ger förutsättningar för en politik som stimulerar ett aktivt skogsbruk med ökad skogstillväxt.
  • Att träprodukterna erkänns som kollager.

Det finns också negativa delar i förslaget

Skogsindustriernas allvarligaste synpunkt på förslaget är att det ger oproportionerligt mycket makt åt EU-kommissionen. Kommissionen föreslås få rätt att räkna om nationellt beräknade skogliga referensnivåer.

Referensnivåerna ska grundas på policybeslut tagna före 2009, möjligen också på faktabas från tiden före 2009.

Det finns otydligheter i förslaget avseende hur de skogliga referensnivåerna ska beräknas. Det är oerhört viktigt att avverkningsnivåerna inte begränsas av historik utan att de speglar framtida uthålliga avverkningsnivåer och att åtgärder för ökad tillväxt också ger möjligheter till ökade avverkningsnivåer i den senare delen av åtagandeperioden.