Skogsindustrierna anser att:
- Vattenadministrationen till följd av vattendirektiven är komplicerad och betungande för verksamheterna. Samspelet mellan bedömningsgrunder och status är omöjligt att förstå och transparensen i princip obefintlig. Regelverket är dessutom omfattande och komplext.
- En samordning och förenkling av vatten- och havsförvaltningen är önskvärd. Beslut om miljökvalitétsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplaner måste dock även framgent tas gemensamt av samtliga intressenter dvs lokala och regionala myndigheter, näringslivet, forskarsamhället m fl, motsvarande dagens vattendelegationer.
- Utredningsbördan kopplad till vattenadministrationen är för verksamhetsutövaren orimligt omfattande och kräver specialistkunskaper.
- Ett förtydligande skulle omgående kunna införas i lagstiftningen vilket klargör att innebörden av miljökvalitetsnormer för ekologisk status är av målsättningskaraktär – tillräckligt underlag för ett sådant beslut finns i tidigare utredningar och behöver därmed ej utredas igen.
- Åtgärdsprogrammen ska även i framtiden utgöra planeringsdokument och därmed inte vara juridiskt bindande för verksamhetsutövare.
- En strategisk planering för arbetet med att minska avgången av växthusgaser från jord- och skogsbrukets organogena jordar måste avse såväl upptag som utsläpp av växthusgaser.
- En schablonmässigt borttagen återväxtplikt för skogsbruk inom 25 m från jordbruksmark behöver utredas ytterligare.
- Markavvattning kommer sannolikt att bli ännu viktigare i ett framtida blötare klimat och vi understryker betydelsen av att kunna underhålla befintliga dikessystem för skogsproduktionen och därigenom klimatet.