Remiss avseende Skogsstyrelsens Förstudie om ett nationellt skogsprogram för Sverige – Förslag och ställningstaganden (Meddelande 5 2013).
Skogsindustrierna är positiva till ett svenskt nationellt skogsprogram. Skogsindustrierna vill se ett brett program där man ser till skogens alla nyttigheter, det ska vara utvecklingsinriktat och baserat på vetenskaplig grund. Skogsindustrierna förutsätter att den innehållsmässiga ramen för ett nationellt skogsprogram vidgas från hållbart skogsbruk till skogens roll i utvecklingen mot ett hållbart samhälle.
Ett nationellt skogsprogram måste handla om hur Sveriges mest värdefulla naturresurs ska förvaltas, utvecklas och nyttjas i ett hållbart samhälle. Produktion av förnybar råvara, energi, ekonomi, arbetstillfällen, klimathot, äganderätt, människans livskvalitet, vattenvård, biologisk mångfald – allt måste finnas med. För att åstadkomma ett nationellt skogsprogram med bred förankring behöver det involvera flera olika departement, myndigheter och en rad olika intressenter. Samtidigt kan inte forumet bli för otympligt och deltagandet måste därför i vissa delar begränsas till sektorer med direkt påverkan på eller av skogen. Med deltagandet i ett nationellt skogsprogram måste också följa ett tydligt mandat och ett ansvar för processen. Skogsindustrierna anser att arbetet bör ledas av Regeringen.
Skogsindustrierna ser att ett mervärde av ett nationellt skogsprogram är att uppnå en kontinuerlig policyprocess med en helhetssyn på skogen. Det kräver dock stark politisk beslutskraft eftersom beslut bör grundas på fakta, kunskap och konsekvensanalyser, inte förhandlingar och kompromisser. En förutsättning är därför ett aktivt deltagande från universitet/vetenskap samtidigt som tillstånd och uppsatta mål fortlöpande följs upp och utvärderas. Skogsindustrierna vill som start på arbetet med ett nationellt skogsprogram se en seriös utvärdering av de senaste 20 årens skogliga miljö- och produktionsarbete. Skogsindustrierna anser att det är helt avgörande att utgångstillståndet är vetenskapligt väl beskrivet och att problemen är väl formulerade. Annars kan man inte utforma relevanta åtgärder och effektivt fördela resurser. Detta är sannolikt även avgörande för uppslutning kring programmet och acceptans för åtgärderna. Med anledning av detta är det viktigt att tillräckliga resurser avsätts för vetenskaplig medverkan i programmet samt ett sekretariat.
Med den omfattning som ett nationellt skogsprogram har enligt det remitterade förslaget, som Skogsindustrierna i huvudsak tillstyrker, är det uppenbart att programmet endast till en del kan fungera som ett etappmål i miljömålssystemet. Relevanta delar bör tydliggöras för att kopplingen till miljömålen ska bli klar.
I Sverige är ägandet av all mark klarlagt sedan århundranden och äganderätten är grundlagsskyddad. I många andra länder ägs skogen av staten eller är en allmän tillgång vilket inte alltid beaktas när jämförelser görs med samverkansprocesser i sådana länder. Ett svenskt nationellt skogsprogram måste naturligtvis beakta äganderätten vid utformning av samrådsprocesser och roller för olika intressenter.
Skogsindustrierna förordar att det nationella skogsprogrammet omsätts till regional nivå genom att genomförandet av relevanta delar sker regionalt. Särskilt viktiga är de regionala nivåerna för t ex infrastruktur och miljö.
Skogsnäringen har mycket stor ekonomisk betydelse för Sverige, såväl nationellt som regionalt och lokalt. I den politiska debatten ses brukande (skogsbruk, jordbruk, fiske) ofta som ett miljöproblem i stället för en förutsättning för vårt alltmer urbana liv. Ett nationellt skogsprogram med den utformning och avgränsning som Skogsindustrierna förordar skapar förutsättningar för en politik som betraktar skogsnäringens alla aspekter. Skogsstyrelsens förslag till utformning skapar stora förväntningar från alla aktörer inom sektorn. För att bli framgångsrikt är det därför av stor vikt att ett nationellt skogsprogram ges tillräckliga resurser, ett tydligt mandat och långsiktighet.
