Debatt Mariestads Tidningen 7 mars 2019: Av den svenska exporten går nära 90 procent med sjöfart en del av sträckan från avsändare till mottagare. Samtidigt är det bara 3-4 procent av dessa volymer av de inrikes transporterna som går till sjöss. Istället sker transporterna på en redan hårt ansträngd landinfrastruktur.
Omfattande forskning visar att valet av trafikslag i mycket hög utsträckning styrs av priset för transporten. Transportköparen är priskänslig eftersom slutkonsumenten är priskänslig. Sjöfarten i Sverige skulle kunna användas i större utsträckning men det kräver att kostnaderna för rederierna minskas för att de sedan ska kunna reducera transportkostnaderna till kund.
Idag har dessa kostnader höjts på grund av att Sjöfartsverket tar mer betalt för rederiernas användning av farlederna; så kallade farledsavgifter. Sjöfartsverket sätter idag sina avgifter för att hantera sin ekonomiska situation - inte för att nå ett hållbart samhälle och de politiska målen. När Sjöfartsverket tvingas höja farledsavgifterna för att finansiera sin verksamhet protesterar transportköpare och sjöfarten, men även myndigheter som Trafikverket och Trafikanalys då det leder oss från de transportpolitiska målen och det hållbara samhället.
När politiken beslutar om en "historiskt stor sjöfartssatsning" i den Nationella Infrastrukturplanen går mindre än en procent av de totala satsningarna till sjöfart. I mycket stor utsträckning finns infrastrukturen nämligen redan där, vilket leder till låga investeringskostnader. Om man använder sjöfart i större utsträckning skulle investeringar i underhåll och nybyggnation av landinfrastrukturen minska. Samtidigt skulle trängsel och köer minska.
Trafikverket bör i ett kommande regeringsuppdrag att planera för nästkommande Nationella Infrastrukturplan för 2022-2033 få med följande från politiken:
Investering i, och drift av, Sjöfartsverkets isbrytare utgör infrastrukturkostnader och ska ingå i den nationella planen. De svenska farledsavgifterna ska åtminstone halveras såsom redan skett i Finland sedan flera år tillbaka. Ytterst få andra länder har farledsavgifter överhuvudtaget. Farledsavgifterna bör göras miljöstyrande på riktigt. Utformningen av avgiften ska premiera transportköpare och rederier som aktivt bidrar till att minska miljöpåverkan, så att denna utveckling främjas ytterligare.
De transportpolitiska målen är tydliga. Sjöfarten måste användas i större utsträckning nu och i framtiden. I synnerhet som transporterna förutspås öka dramatiskt. Behovet av investeringar i landinfrastruktur skulle komma att reduceras, färre personer skulle omkomma eller skadas i transportsystemet och de miljö- och klimatmässigt negativa konsekvenserna skulle minska.
För att inte den positiva effekten ska dröja bör regeringen redan under kommande mandatperiod säkerställa att ovanstående tre områden finansieras genom statens försorg. Förslagen skulle leda oss mot de politiska målen samtidigt som transportköparna skulle få ett mer attraktivt erbjudande och den maritima näringen stärkas.
