Frågan om hyggen eller hyggesfritt används av artikelförfattarna som ett tillhygge i klimatdebatten. Övertygande bevis finns för att vi får den högsta tillväxten och den största kolinlagringen i skogen genom att använda oss av hyggesbruk, skriver Mårten Larsson, Skogsindustrierna och Göran Örlander, Södra.
Lindroth och Moberg hävdar i sin artikel att hyggen avger stora mängder växthusgaser de första 10-15 åren efter avverkning. Men kolinnehållet i skogsmark har mätts i Sverige sedan 60-talet genom SLU:s markinventering. Mätningarna visar att kollagringen i markens humuslager har ökat med motsvarande 900 kg koldioxid per hektar och år.
Svensk skogsmark håller i genomsnitt kolmängden 84 ton koldioxid per hektar i humuslagret. Lindroth har tidigare hävdat att skogsmarken skulle förlora hela 90 ton koldioxid per hektar under en tioårig hyggesfas. Därmed skulle hela humuslagret ha försvunnit. Det skulle innebära att den svenska skogen växer i ett grustag. Det kan vem som helst konstatera att den inte gör.