Att skogen är viktig är nog alla överens om, men hur ska den användas på bästa sätt? Röster hörs som talar för att den ska stå där den står medan andra anser att den ska användas. Debatten kan låta polariserad, men vi tror att frågan om skogen inte är svart eller vit, utan grön. Oavsett vilka åsikter vi har, är skogen en grön lösning på många av dagens stora utmaningar.
Skogen – en trebent pall
En pall står stadigt på tre ben. På samma sätt är det med det svenska skogsbruket. Det vilar på tre dimensioner av hållbarhet: det ekologiska, det ekonomiska och det sociala. Många gånger pratar vi om dem var för sig som om de vore tre helt åtskilda saker, när de i själva verket är tre sidor av samma mynt. Och de är helt beroende av varandra. Här är några exempel:
- Ekologisk hållbarhet är beroende av ekonomisk hållbarhet. Att avsätta skog från att brukas innebär sänkta inkomster för skogsägaren. Och att utföra miljövårdande insatser innebär kostnader. Därför måste skogsägaren kunna driva ett lönsamt skogsbruk som både täcker kostnaderna och som ger ett överskott att leva på. Den ekonomiska hållbarheten är i sin tur beroende av den ekologiska. Skogarna måste vara livskraftiga för att kunna växa bra och ge en god avkastning.
- Den ekonomiska hållbarheten är också grunden för den social hållbarheten. Skogen är en viktig inkomstkälla som gör att människor kan bo och leva i hela landet. Den motsatta relationen gäller också. Ifall ingen vill arbeta inom skogsnäringen skulle också den ekonomiska hållbarheten utebli helt. Och om skogen inte vore ekologiskt hållbar skulle den inte heller vara socialt hållbar eftersom ingen vill vistas i en skog utan ett rikt djur- och växtliv.
- Att de tre hållbarhetsdimensionerna är beroende av varandra betyder kort och gott att vi inte kan fokusera på bara en av dem. Samtliga behövs för en hållbar utveckling. Och därför behövs också ständiga avvägningar för att skapa balans mellan dem. Precis som när det gäller benen på en trebent pall.
Skogen – att äta kakan och ha den kvar
I Sverige har vi en fantastisk situation som vi ska vara stolta över. Vårt långsiktiga sätt att bruka skogen har lett till att vi idag har dubbelt så mycket skog som för hundra år sedan. Att det ser så bra ut beror bland annat på att man år 1903 beslutade att skogsägare måste återplantera när de skördar träden. Idag sätter vi ut omkring 380 miljoner plantor per år. Det kan förefalla som ett nollsummespel men i Sverige är tillväxten så stark att även om vi skördar omkring 90 miljoner kubikmeter träd per år eller motsvarande cirka 1 procent av skogsarealen, finns det vid årets slut mer skog än vid årets början. Det vi behöver göra är att fortsätta tänka långsiktigt, återplantera och vårda den växande skogen. I Sverige kan vi med andra ord med gott samvete äta upp kakan och ändå ha den kvar.
