Många av oss är av uppfattningen att förpackningen är en miljöbov. Göran Everdahl, en av våra främsta samtidsspanare och känd från Sveriges Radios Spanarna, är inte lika övertygad.
Förlåt om jag påpekar det uppenbara, men det är mycket miljö på tapeten just nu. Klimatförändringarna förstås, och fossila bränslen, plasten i haven; allt diskuteras livligt och med rätta. Jordbruk och livsmedel tar inte lika stor plats i debatten. Lite märkligt med tanke på vilken betydelse de har för miljön.
En hel tredjedel av vår samlade miljöpåverkan – i praktiken, hur vi sabbar jorden och klimatet – har med livsmedelsproduktion att göra. Det kostar, ekonomiskt och klimatmässigt, att producera grödor. För att inte tala om mejeriprodukter och kött. Det säger sig självt att de färdiga produkterna måste konsumeras, inte ruttna på vägen eller i butikshyllorna. Men om själva livsmedlen diskuteras lite i skymundan så pratas det än mindre om förpackningar, och i så fall bara fördömande. Om ordet "förpackning" förekommer i miljösammanhang så är dess följeslagare "onödig" sällan långt borta.
3 förpackningar för framtiden
Arlas nya crème fraiche-burk
Av papp, inte plast och med pappersfolie i stället för aluminium. Locket är av återvunnen PET-plast. En början så god som någon.
Intelligenta material
Material som talar om varifrån varan kommer och när och hur den hamnat på hyllan. Samt exakt hur färsk den är.
Portionsförpackningar
Hur ekonomiska är egentligen ekonomiförpackningar? Ofta innebär de att vi köper för mycket som sedan bara surnar i kylen. Så glöm familjepack, ensam- och tvåmannahushållen blir ändå bara fler.
Men i varmare klimat än vårt blir livsmedelsförpackningar en fråga om liv eller död – ett skydd mot solen, mot bakterier och skadedjur. Även hos oss i Skandinavien kan enkla, ibland till synes överflödiga, förpackningar ha överraskande effekter på livslängd. Den där plasten på gurkan är inte till för att skydda mot kladdiga kundfingrar. Den fördubblar eller tredubblar herr Gurkas livslängd i grönsaksdisken. Bättre än Botox!
Sedan borde förstås plasten vara återvinningsbar. Men ändå, att framställa ett stycke rött kött – foder, slakt, frakt och så vidare – påverkar miljön inte dubbelt, inte tredubbelt utan (jag skojar inte) femhundra gånger mer än plasten den slås in i. Det är sådana fakta som uppmuntrar en till att inte bara se förpackningar i nytt ljus,utan möjligen också överväga att bli vegetarian.
Industrin, även på våra breddgrader, arbetar för att förnya matförpackningar. Återvinningsbar plast av trä, varför inte? Även "smarta" förpackningar är på gång, som meddelar hur färskt livsmedlet är i realiteten i stället för att höfta till ett bästföredatum.
Själv hoppas jag att Antoine Feuchtwanger kan visa vägen. Han sålde varmkorv på världsutställningen i Saint Louis 1904, men irriterades över att behöva låna kunderna skyddsvantar för att äta de kladdiga, heta vurrarna. Så han lät sin svåger baka små bullar att hålla dem i. Voilà, korvbrödet var fött – men lanserat som "den ätbara servetten". Se där en framtidsvision: ätbara förpackningar, tömda mjölktetror och smörpaket som vi klipper ner i maten! Kanske med örtsmak. Man vill ju unna sig.
