I diskussioner om hållbarhet och klimatförändringar brukar samtalen kretsa kring flygresor, biltrafik och köttkonsumtion. Mer sällan kommer kläder upp. Men modeindustrins miljöpåverkan har länge varit kännbar – framför allt på grund av en växande medelklass.
Sedan början av 1960-talet har den globala konsumtionen av textil stigit från omkring 15 miljoner ton till drygt 90 miljoner ton, visar statistik från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO och ICAC, Internationella rådgivande kommittén för bomull. Från 2010 och framåt svänger konsumtionskurvan brant uppåt i takt med tillväxten av en global medelklass med allt större disponibel inkomst.
Negativa effekter kända
Undersökningar bland klädkonsumenter visar att många känner till modebranschens negativa miljöpåverkan, men relativt få agerar därefter. En anledning som kommit fram är att utbudet av hållbara kläder fortfarande är litet.
– Generellt så ställer svenska konsumenter högre krav i dag än tidigare. Men det finns en stor skillnad mellan företagens och konsumenternas mognad när det kommer till hållbarhet. Medvetna konsumenter ställer frågor om barnarbete och ekologisk bomull medan företagen har kommit längre i sitt hållbarhetsarbete och fokuserar på innovation och miljö, säger Pauline Ström Gunnér som är hållbarhetschef på Swedish Fashion Council.
Mistra Future Fashions undersökning visar den del av plaggets livscykel som har störst negativ påverkan på klimatet: produktionen. Tillsammans med textilfiberproduktion står den för 70 %. På andra plats kommer användarfasen, där konsumentens transport står för 22 % av klimatpåverkan.
Ett plaggs livscykel
Vad i plaggets livscykel är det egentligen som skapar mest negativ påverkan på klimatet? I studien Environmental assessment of Swedish fashion consumption (2015) från Mistra Future Fashion har man tittat på miljöpåverkan av den årliga svenska konsumtionen av textil. Studien visar att produktionen av plagget dominerar och står för 56 procent av påverkan. Tillsammans med textilfiberproduktionen står produktionen för 70 procent av klimatpåverkan. På andra plats kommer användarfasen.
– En stor del av den totala miljöbelastningen för kläder är faktiskt konsumentens transport i bil till butiken, säger Cecilia Tall, generalsekreterare på Teko, Sveriges Textil- och Modeföretag. Den står för nästan en fjärdedel och är betydligt större än transporten på båt hit från Asien, där mycket kläder produceras.
E-handeln har därför mycket att bidra med för en mer hållbar industri. Enligt analysföretaget Euromonitor International sker 17 procent av den globala konsumtionen av kläder och skor online, räknat i värde, men e-handelns andel ökar kontinuerligt. Även skogsindustriernas medlemsföretag ser en ökad efterfrågan på förpackningsmaterial anpassat för e-handel.
Men även textil- och modeföretagen kan göra väldigt mycket. I dag görs stora forskningsinsatser för att ta fram nya sätt att designa, skapa nya affärsmodeller, utveckla mer hållbara material och effektivisera återvinningen av redan använda textilier.
Efterfrågan på skogsråvara till viskos ökar
Ända sedan syntetmaterialens entré i början av 1970-talet är det de oljebaserade fibrerna, i första hand polyester, som stått för den största delen av tillväxten. I dag står de för drygt 60 procent av textilfibrerna på världsmarknaden.
Ett annat väldigt vanligt material är bomull som i dag utgör cirka 25 procent av världsmarknaden.
I jakten på fler och mer hållbara och naturliga fibrer har modeföretagens intresse för textil baserad på skogsråvara ökat. Viskos, som är den vanligaste textilfibern från skogen, framställs av så kallad dissolvingmassa som kokas och bleks för att få fram en så ren cellulosa som möjligt. Vid sidan av massaved kan även bambu och bomull användas. Sverige tillhör de stora exportländerna av dissolvingmassa, tillsammans med Kanada, Brasilien och jättarna USA och Sydafrika.
Det största importlandet är Kina, som också är världens ledande viskosproducent. Viskosprocessen uppfanns redan i slutet av 1800-talet och dess kemikalieanvändning kan vara skadlig för miljön om man inte arbetar i slutna processer som stora producenter som exempelvis österrikiska Lenzing gör.
– En stor del av problematiken med all textilproduktion, oavsett råvara, hör ihop med att massproduktionen sker i länder med utsatta ekonomier, mildare kemikalielagstiftningar och med i många fall obefintliga avfallssystem och reningsverk. Både vad gäller tyget och själva kläderna, säger Cecilia Tall.
Efter festen: Kompostera toppen
Cellulosafiberns egenskaper erbjuder också andra möjligheter för skogsindustrin att bidra till en cirkulär modeekonomi. I projektet Circular Design Speeds, som ingår i Mistra Future Fashions program, samarbetar Filippa K med forskare från University of the Arts London i ett projekt som angriper hållbarhetsproblematiken genom att undersöka och omdefiniera modets olika hastigheter.
Möjligheterna med papperstextil, plagg som produceras med medvetet kort livslängd, undersöks i en snabbmodekontext. Inom ramarna för projektet har deltagarna bland annat utvecklat ett material baserat på oblekt trämassa som färdigställts med hjälp av naturliga färgämnen, laserbeläggning och ultraljudsklippning i en process med mycket låg energi- och kemikalieanvändning.
De färdiga plaggen har kort livslängd och kan återvinnas eller komposteras efter användning. På sikt skulle det kunna bli ett alternativ inom vissa specifika användningsområden, till exempel partytoppar som används få gånger – hållbar snabbproduktion för hållbar snabbkonsumtion. Från Filippa K:s sida handlar det om att undersöka hur plaggen ska designas och marknadsföras. Projektet presenteras i november.
Höga hållbarhetsmål hos svenska modekedjor
Så, mycket verkar hända inom forskning och innovation. Men hur ser det ut med ambitioner och efterfrågan hos modeföretagen? Om vi tittar hos de stora svenska kedjeföretagen, som Kappahl, Lindex och H&M, har samtliga satt upp höga hållbarhetsmål för sin verksamhet. Samtliga arbetar strategiskt med den långsiktiga ambitionen att skapa cirkulära system.
Inom Kappahl ska exempelvis all bomull vara antingen hållbart producerad eller återvunnen till år 2020. Lindex har satt upp målet att 80 procent av alla plagg ska vara producerade av mer hållbara fibrer år 2020 och H&M satsar på att alla material ska vara hållbara eller återvunna till år 2030. Redan i dag är omkring 35 procent av materialen i H&M:s produktion från organisk råvara eller återvunna. Alla tre företagen använder sig i ökande utsträckning av materialen lyocell och viskos.
