Mer hav mindre plast

Anna Cummings vill slå hål på myten att det i världshaven flyter omkring en ö av plast lika stor som Texas. Det finns ingen ö. Däremot ligger det enorma anhopningar av både mikroplast och större bitar i fem stora strömvirvelområden. Förr eller senare kommer en del av plasten att spolas iland på stränder, resten löses upp i mindre partiklar som äts upp av fiskar eller sjunker till botten. Genom organisationen 5Gyres jobbar Anna för att påverka politiker, produktdesigner och konsumenter att välja bort den fossila plasten.

Det är tidig förmiddag i Santa Monica. Anna Cummins har lämnat av sin dotter på skolan och sitter nu med en kopp kaffe framför sig på strandkaféet Back on the Beach. För tjugo år sedan var det hon som serverade kaffet på exakt samma plats. Jobbet tog hon för att spara ihop pengar till en resa till Barcelona där hon skulle lära sig spanska. Under året i Spanien såg Anna en dokumentär om hållbar design och fick en aha-upplevelse om hur allt hänger ihop.

– Jag insåg att sättet vi designar våra hus, samhällen och vår infrastruktur på direkt påverkar miljön. Vårt ekologiska fotavtryck är i dag på tok för stort. Det var i Spanien jag beslutade mig för att ägna mitt yrkesliv åt hållbart leverne, säger Anna.

I dag driver hon organisationen 5Gyres, som forskar och informerar om plast i naturen.

Efter ytterligare ett år utomlands, den här gången i Argentina, gick hon ett magisterprogram i miljövetenskap hemma i USA. Hon började också undervisa i miljöfrågor.

– Det bästa sättet att själv bli bättre på något är att lära ut det, menar hon.

År 2001 gick Anna på en föreläsning om plast i haven och åtta år senare fick hon själv chansen att åka ut på en seglingsexpedition för att undersöka plastmängden i Stilla havet. På segelbåten fanns också forskaren och blivande maken Marcus Eriksen – som hon ett år senare kom att grunda organisationen 5Gyres med.

Seglatsen gick till det nordvästra strömvirvelområdet i Stilla havet. Sammanlagt finns det elva strömvirvelområden, i de fem största samlas plasten.

– Jag förväntade mig att få se en ö stor som Texas, men när vi kom fram såg jag bara blått hav med enstaka plastföremål som guppade omkring i vattnet, en tandborste här och en läskflaska där. Så här fortsatte det att se ut vecka efter vecka, prylarna tog aldrig slut. När vi tog prover på vattnet insåg vi hur otroligt mycket mikroplast det också fanns där.

Man räknar med att det finns cirka 5,52 biljoner plastpartiklar i haven. De allra minsta försvinner ner i botten eller blir uppätna av fiskar och stannar på så vis kvar i kretsloppet. Det är med andra ord omöjligt att skopa upp all plast.

I USA sköljs det dagligen ut åtta biljoner bitar mikroplast. En del av dem kommer från kosmetika. Haven är inte de enda vattendrag som drabbas. År 2012 testade 5Gyres tillsammans med några andra miljöorganisationer plastmängden i de Stora sjöarna på gränsen mellan USA och Kanada. De hittade ovanligt höga halter av plastpartiklar och började lobba för att förbjuda mikroplast i skönhetsprodukter. Tre år senare undertecknade president Barack Obama en federal lag som sedan år 2018 gör det olagligt att sälja kosmetika med mikroplast.

Påverkansarbete för att minska konsumtionen

Det är så här 5Gyres jobbar. De forskar, inspirerar, föreläser och sprider information till lagstiftare, konsumenter och företag. Målet är att skapa en framtid med så lite plast som möjligt.

Enligt Anna kan alla ta sitt ansvar genom att sprida information och sätta press på företag och politiker. När stora ekonomier ändrar sin lagstiftning, som till exempel när EU förbjuder engångsplastprodukter, påverkar det hela världen. Det innebär att multinationella företag tvingas se över hela sin produktion och börja sälja miljövänligare alternativ också i länder utan motsvarande lagstiftning.

På 1950-talet introducerades materialet plast som ett multifunktionellt, billigt och lätt material som kunde slängas bort efter användning. Det var bara det att det aldrig bröts ner och försvann. Plast stannade i naturen och plasten som landade i havet sökte sig så småningom in i ekosystemet.

I dag finns forskningsrapporter som visar att det finns plast överallt – i salt, honung, kaffe och klädesplagg. Varje gång vi tvättar sköljer vi till exempel ut mikroplast i naturen. Det finns till och med plast i luften vi andas.

Problemet är inte bara växande soptippar, utan handlar också om folkhälsa. Då expeditionen ute i Stilla havet drog upp fisk och rensade den märkte de att fiskarnas magar var fulla av plastbitar. Anna säger att hon då förstod hur människan direkt påverkas av plastskräpet i havet.

– Vi vet att plast utsöndrar kemikalier i fisken som sedan hamnar på våra tallrikar. Det finns ännu inte färdig forskning om hur de här kemikalierna exakt påverkar människokroppen, men senast om tio år kommer vi att ha konkreta svar. Jag tror att det finns skäl att oroa sig.

Ett av de viktigaste budskapen 5Gyres vill sprida är att även om vi såklart ska plocka upp skräp vi ser på stranden, är inte städning en lösning på problemet.

 

– Roten till problemet ligger i själva designen av produkter, menar Anna. Så länge vi producerar produkter i plast kommer haven och stränderna att fyllas av den. Det måste till en designrevolution – återvinningsbara eller komposterbara material ska vara det enda valet.

Vid sidan om att försöka påverka lagstiftning och företag fokuserar därför 5Gyres även på att påverka innovatörer och formgivare.

– När designer planerar en vattenflaska, ett smörpaket eller vilken produkt som helst måste de fråga sig: Hur länge kommer den här förpackningen att finnas kvar? Kan vi använda alternativa, nedbrytningsbara material i stället? I dag kan många produkter av plast göras lika bra av andra biobaserade material, som exempelvis görs av skogsråvara, alger eller mycel. Det här är ett område som hela tiden utvecklas, nya växtbaserade och komposterbara material dyker upp hela tiden.
Enligt Anna är det viktigaste just nu att eliminera engångsplastartiklar. Som exempel nämner hon att knappt hälften av alla vattenflaskor i plast återvinns. Utöver att göra dessa i nya, hållbara material pratar Anna om vikten av att skapa nya system för hur produkter används.

– Jag tycker att företaget Cup Club i London är ett jättebra exempel. Det fungerar ungefär på samma sätt som Citybikes – invånarna delar på och betalar per användning. I Cup Club betalar kunden bara för innehållet i muggen och kan sedan returnera den till vilket som helst av kaféerna som är med i klubben. Ett motsvarande system, fast för hämtmat, finns i Portland. Här lämnar kunderna tillbaka förpackningarna när de är klara med maten.

Beteendeförändring spelar stor roll för utvecklingen

– Det är inte alltid lätt. Folk är upptagna med sina vardagsliv, jobb och familjer. Miljöfrågor kommer helt enkelt inte högst upp på agendan. Men konsumentens makt är stor, menar Anna.
Enligt henne kan vi genom att förklara hur miljöproblem direkt påverkar hälsa, ekonomi och inte minst klimatförändringar, få människor att engagera sig.

– Vi på 5Gyres vill inspirera till ett förändrat beteende. Vetenskap är oerhört mäktigt, med forskningsresultat kan man övertyga människor och påverka politiska beslut. Det gäller bara att nå ut till den stora massan.

Med detta sagt understryker Anna att med åtta miljarder på planeten kan vi inte förvänta oss att alla börjar göra hållbara val på eget initiativ.

– Det är därför det är så viktigt att skapa bättre alternativ och göra dem lättillgängliga.

Riskfylld resa för att sprida budskapet

För att få media att rapportera om plastproblematiken bestämde sig Anna och Marcus tidigt i karriären för att tillsammans med vännen Joel Paschall bygga en flotte av engångsflaskor och segla från Kalifornien till Hawaii. De var väl medvetna om att det skulle bli en farlig resa på 4 200 kilometer över öppet hav. Under två och en halv månad samlade den lilla gruppen ihop 15 000 plastflaskor som skulle bli skrovet på farkosten. Själva hytten bestod av ett gammalt flygplan utan vingar. Den första juni år 2009 lättade farkosten Junk ankar.

Seglatsen uppskattades ta sex veckor och tvåmannabesättningen skulle samla ihop information om mängden plast i havet under färdens gång. Anna stannade iland för att sköta kommunikationen.

– Fyra dagar efter avfärd satt jag och drack kaffe med min mamma. Då jag fick ett samtal av Marcus som sa att flotten höll på att sjunka. Flaskornas korkar skavde mot varandra så de skruvades upp och farkosten tog in vatten. Jag fick såklart panik när jag insåg vilken livsfara min man befann sig i. Mamma sade lugnt: Åk och hämta honom då.

Anna ringde runt till alla hon kände och lyckades till slut ordna båtskjuts ut till Marcus och Joel. Med sig tog hon både mat och extra starkt lim. Det räckte för att männen skulle kunna fortsätta sin färd. Resten av resan var de dagligen tvungna att fylla på med lim runt korkarna.

– En av de lyckligaste dagarna i mitt liv var när jag mötte Marcus utanför Honolulu. Eftersom resan tagit dubbelt så lång tid som planerat var både han och Joel magra och medtagna. Men flotten av plastflaskor bar dem hela vägen fram.

Hur ser du på framtiden?

– Ibland är jag optimistisk, andra dagar tycker jag mest att framtiden ser mörk ut. Länge trodde jag att det skulle dyka upp en vuxen i rummet och styra upp alla problem vi har med plasten, men jag var tvungen att inse att det är upp till var och en att göra en förändring. Att alla kan göra något gör mig ändå hoppfull.