Rahel Belatchew är en prisbelönt arkitekt som älskar trä. Vi ställde några frågor om hennes relation till trä och träbyggande.
Vad har du för relation till trä?
– Jag växte upp i en sjuttiotalsvilla som hade träpanel invändigt, som en gillestuga. Då tyckte jag att trä var alldeles för rustikt. Men efter att ha studerat i Frankrike där det finns ett stort intresse för trä och efter att ha rest mycket i Japan där det också finns en förkärlek till trä, så har mitt intresse vuxit.
På vilket sätt då?
– I dag tycker jag att det är ett angenämt material. Trä är varmt, ombonande, mjukt och behagligt. Att gå i strumplästen på ett trägolv eller känna doften av en nyoljad bordsskiva är fantastiskt. Sedan finns det ytterligare en mänsklig dimension eftersom du kan hantera det på egen hand. Du kan enkelt bygga något själv i trä till skillnad från betong och stål som är tunga material som kräver massa utrustning.
På tal om att bygga, hur ser du på träets funktionalitet ur ett arkitektperspektiv?
– Trä är ett mångsidigt material och det börjar användas mer och mer i större och högre konstruktioner vilket tidigare inte var så vanligt, eller ens tillåtet. Materialets lätta vikt gör det lätt att bygga på befintliga konstruktioner och även att transportera och hantera.
Ledande fråga kanske, men tycker du att vi ska bygga mer i trä?
– Definitivt! Ur ett klimatperspektiv är det ju bland det bästa material vi har, så bara det är ju skäl nog till att bygga mer i trä. Vi har ju gott om trä i Sverige och vi har alla möjligheter att förädla materialet och låta det samverka med exempelvis stål och betong, så kallade hybridkonstruktioner.
Vilka utmaningar finns för träbyggandet i stor skala?
– Vi har aldrig tidigare byggt bostäder i den takt vi gör nu och det gäller för industrin att kunna möta efterfrågan och leverera. I dag är det brist på kompetens i alla led: det behövs fler människor med rätt kunskap inom planering, projektering och på arkitektkontoren och byggarbetsplatserna.
Till sist, du har ritat ditt trähus – hur ser det ut?
– Huset är inte ett trähus i klassisk bemärkelse med synliga bjälkar, sadeltak och målad fasad. Det utgår i stället från betongens formspråk som har en nätt geometri och skarpare linjer. Jag ville få fram träets materialitet i en annan form. För att slippa underhålla fasaden, och för att det är vackert, så valde jag att klä fasaderna i lärkträ.