RUNT OM I SVERIGE pågår regionala satsningar för att utveckla den skogsbaserade bioekonomin. Var och en har en inriktning som kan spåras till områdets industrihistoria. Här finns Smålands trä- och glaskluster och Borås textilkluster. Betydligt längre norrut finns starka regioner inom skoglig bioekonomi som har nära anknytning till skogsindustrin. Här är fokus att utveckla den skogliga värdekedjan och bland annat främja etableringar på bioraffinaderiområdet.
Den som lämnar Stockholm och ger sig ut på en upptäcktsfärd i Sverige blir snart varse att det är ute i landet som bioekonomin händer. Flera starka regionala kluster inom den skogsbaserade bioekonomin växer så det knakar. Var och en med sina unika förutsättningar. Alla genererar de jobb och utvecklar hela Sveriges konkurrenskraft.
Industrihistoria + kluster = bioekonomi
I en resa genom Sverige har vi gjort nedslag på några viktiga platser för dessa kluster nämligen Växjö, Borås, Karlstad, Örnsköldsvik och Piteå. På de här orterna har industrin en lång historia.
– Det går inte att skapa ett regionalt bioekonomiskt kluster över en natt utan det är något som utvecklas över tid, ofta med utgångspunkt i regionens industrihistoria, säger Anders Olsson, strateg vid avdelningen för regional tillväxt på Region Värmland.
– Klustren är som brobyggare i det regionala innovationssystemet som underlättar för företagen att samverka med varandra och med andra aktörer som offentlighet och akademi. "Triple Helix" är ett begrepp som präglar de bioekonomiska regionerna. Det handlar om att företag, offentlig sektor samt universitet och forskningsinstitut samarbetar för regional tillväxt. Inte sällan finns det en klusterorganisation som delvis finansieras med offentliga medel och som tar ledningen och fungerar som ett nav för regionens aktörer. Att bygga bioekonomin på kommersiell grund är den röda tråden och det är just därför det är en framgångsfaktor att forskningen finns nära företagen.
– Regionernas omställning till biobaserad ekonomi är ingen utveckling som enbart kan styras av politiken. I stället sitter företagen i förarsätet, säger Johanna Giorgi, ansvarig för hållbarhetsfrågor på Tillväxtverket. Styrkan med att det händer ute i regionerna är att forskningen också når ut till de små- och medelstora företagen som i sin tur kan sprida innovationer på marknaden.
Medel från Vinnova och EU
Även om initiativen till stor del har vuxit upp ur den lokala myllan har de starka kopplingar till politik och samhälle långt utanför de regionala gränserna. Flera kluster får finansiering av Vinnovas vinnväxtprogram för att under en tioårsperiod utveckla en regional skoglig bioekonomi. En annan förklaring till bioekonomins regionala framväxt är EU:s strukturfonder som fördelar ekonomiska medel för att hela Europa ska växa och utvecklas. Tillväxtverket föreslår hur en del av de pengarna ska fördelas till framgångsrika projekt inom smart specialisering. Regionen ska alltså välja ut områden där de har utvecklings- och tillväxtpotential. Ett exempel på smart specialisering är just skoglig bioekonomi.
Att intresset för skoglig bioekonomi har ökat så mycket på senare år är inte konstigt. Det är i linje med rådande politisk konsensus både i Sverige och inom EU som säger att klimathotet ska tacklas genom resurseffektivisering och att skapa cirkulära flöden.
– Sverige har spetskompetensen, teknologin och resurserna för att bygga upp en konkurrenskraftig bioekonomi med skogen som råvara. Förr försvann jobben från skogsindustrin men nu pågår en omvandling i branschen och nya jobb skapas, säger Johanna Giorgi. Vad vi sedan ska producera av skogen är en annan sak.
Samverkan är en förutsättning
En grundförutsättning för utvecklingen av en konkurrenskraftig skoglig bioekonomi är den samverkan som sker ute i klustren mellan regionernas företag, deras underleverantörer och de andra verksamheter som växer upp runt den etablerade industrin. Det är exempelvis i samarbete med den befintliga industrin som startup-företagen kan utveckla nya produkter av sidoströmmarna. Det är också storindustrierna som många gånger har den produktionskapacitet som krävs för att göra nya innovationer kommersiellt gångbara.
Det faktum att Sverige har flera aktiva regioner inom skoglig bioekonomi gör att de, gemensamt, blir synligare i Europa. Flera av regionerna är aktiva i EU där de bevakar och driver sin agenda. De har också tagit initiativ till Regionalt bioekonomisk nätverk – ett forum för erfarenhetsutbyte och samarbete både internt och med politiska aktörer som Näringsdepartementet.
– Vi har ett viktigt uppdrag att sprida kunskap både till politiker och investerare om de unika förutsättningar Sverige har inom skoglig bioekonomi, säger Anders Olsson. Det är ute i landet, där råvaran finns, som det händer.
