Den sista barriären i vätskekartongen

Kartong av förnybar råvara. En klimatsmart grund till de flesta vätskeförpackningar i dag, som take away-muggar, mjölk- och yoghurtpaket. 

Pappersmuggar och andra vätskebärande kartonger har ett skikt av plast eller aluminium för att inte börja läcka. Det pågår intensiv forskning och materialutveckling för att få fram ett fiberbaserat alternativ som går att återvinna.

Under tiden fortsätter Fiskeby bruk att återvinna vätskekartong genom att separera fibern från det fossila skiktet.

Att ersätta fossilbaserad plast med förnyelsebara material är en viktig framtidsfråga i många branscher. Så också i förpackningsindustrin. Den stora utmaningen är vätskekartonger, till exempel pappersmuggar, mjölkförpackningar, juicepaket och fil- och yoghurtpaket. Dessa behöver en skyddande barriär mot syrgas, fett och vätska. De barriärmaterial som används i dag är bland annat aluminium och plast och svårigheten ligger i att hitta alternativa material som har rätt egenskaper.

Forskningen har ännu inte löst hur hinnan som skyddar mot vätska, syrgas och fett blir plast- eller aluminiumfri. Men kartongen går att återvinna ändå – drygt 160 återvinningsbruk i världen kan dela på träfiber, plast eller aluminium.

Forskningen för att ta fram barriärer baserade på förnyelsebar skogsråvara har pågått länge hos många av skogsindustrins företag.

– Det krävs fortfarande en del banbrytande forskning för att fiberbaserade produkter helt ska kunna ersätta plast, säger Kai-Yee Thim, direktör för produkter och produktsäkerhet hos Skogsindustrierna. I dag använder vi pappersmuggar med ett tunt plastskikt, vilket är ett bättre alternativ än en produkt av 100 procent fossilbaserat material. Pappret i muggen kan dessutom återvinnas.

Hon betonar att branschen måste få rätt förutsättningar för att utveckla förnyelsebara vätskekartonger.

– Plast har många unika egenskaper, så det man utvecklar behöver ha liknande funktioner som plasten men samtidigt vara hållbart. Materialet måste gå att återvinna och kunna tillverkas i stor skala. Det är höga krav.

Vilka förutsättningar behöver då branschen?

– Man behöver se över lagstiftningen så att den inte missgynnar verksamheter som i dag bidrar till en cirkulär ekonomi. Olika materialslag har kommit olika långt i utvecklingen och det behöver lagstiftningen ta hänsyn till.

– Ett annat konkret område är offentlig upphandling – där har politiker och inköpare möjligheten att lyfta förpackningsmaterialet i sina kravspecifikationer. Det skulle ge incitament i nästa led att se över vilka krav man ställer. Att välja ett alternativ som bidrar till klimatnytta kan kosta mer pengar, men vinsten kommer bara i en annan valuta, säger Kai-Yee Thim.