Om ordförandelandet Estland får som de vill, är slutförhandlingarna om LULUCF-förordningen i hamn till nyår. Resultatet av den sista öppna omröstningen i ministerrådet, var acceptabel för svensk skogsindustri.
– Jag hoppas att det blir parlamentets linje som går segrade ur förhandlingarna. Då får skogsbruket bidra fullt ut i EU:s klimatarbete, säger Mårten Larsson, vice vd på Skogsindustrierna.
Den 13 oktober röstade ministerrådet om LULUCF, den förordning som kommer styra hur skog och mark i Europa ska bidra till att nå EU:s klimat- och energimål. Beslutet blev i linje med EU-kommissionens förslag. De framtida avverkningsnivåerna ska begränsas med utgångspunkt från historisk intensitet. Rådet valde dock att flytta fram referensperioden från 1990-2009 till 2000-2009.
– Vi vill inte att historisk intensitet ska styra framtida avverkningsnivåer, men ska den finnas med är det iallafall bra att den flyttas fram. Skogen växer hela tiden och 2000-2009 ger en mer aktuell uppgift än om man utgår från 1990, säger Mårten Larsson.
1994 ändrade Sverige sin skogspolitik. En referensperiod från 1990 skulle därför innebära för Sveriges del att man delvis får gå tillbaka till den tidigare skogsvårdslagen och hur den påverkade möjligheterna till avverkning. En senare referensperiod blir också mer aktuell för Sverige genom att man då får med de reservatsbildningar och frivilliga avsättningar som skett sedan den nya skogsvårdslagen antogs.
– Genom att räkna på en senare period får man en mer korrekt uppgift om medlemsländernas brukade skog och tar inte med tillväxten i skyddad skog när man räknar på möjlig avverkning. Det ökar naturligtvis trovärdigheten, kommenterar Mårten Larsson.
Lika fel att avverka för lite skog
Ministerrådets förslag missgynnar länder med stor skogsandel och växande skogar, bland annat Sverige och Finland. För att kompensera för detta beslutade rådet att medge ytterligare avverkning i relation till hur stor kolsänka i skogen man har haft och hur stor skogsandel man har.
– Resultatet är att Sverige kan avverka ytterligare ca 5 miljoner kubikmeter per år jämfört med kommissionens förslag. Det innebär att vi kan upprätthålla den avverkningsnivå som skogsstyrelsen betraktar som hållbar utan att det ska rapporteras som utsläpp, säger Mårten Larsson.
Även om Skogsindustrierna anser att det är fel att utgå från historisk intensitet så är detta ett hyggligt acceptabelt förslag från rådet. Nackdelen med att rapportera utsläpp om avverkningen är lägre än den långsiktigt hållbara (enligt SKA15) är att det riskerar att begränsa användningen av skogsråvara.
– Det är lika fel att avverka för lite som för mycket skog. Vi vill att skogsprodukter ska användas för att ersätta produkter av fossila material. Därigenom undviker vi utsläpp från andra sektioner i samhället. Att spara skog för att det ska vara en kolsänka är en riskfylld strategi eftersom nyttan försvinner om den stormfälls eller härjas av skogsbränder, säger Mårten Larsson.
Slutförhandlingar har startat
Nu vidtar förhandlingar mellan rådet, parlamentet och kommissionen, den så kallade trialogen. Estland som är ordförandeland har ambitionen att vara klara före nyår.
– LULUCF hänger dock ihop med mycket annan av EU:s klimatpolitik så det kan mycket väl hända att det går över i 2018 innan beslutet fattas. Från Skogsindustriernas sida kommer vi att fortsätta driva att parlamentets inriktning, där man har slopat historisk intensitet, blir det som slås fast i förordningen, avslutar Mårten Larsson.
