Svaveldirektivet försämrar svensk skogsindustrins konkurrenskraft. Det visar en utvärdering ett år efter att direktivet trädde i kraft. "Effekten har blivit att svensk skogsindustrin betalar kraftigt högre kostnader än konkurrenter i andra länder" säger Karolina Boholm, transportdirektör på Skogsindustrierna.
Redan innan EU-direktivet infördes var skogsindustrin i Sverige ett miljöföredöme inom sjöfartssektorn. Industri gick för mer än tio år sedan frivilligt över till lågsvavligt marint bränsle, långt innan de nya och ännu hårdare lagkraven trädde i kraft hösten 2014.
Lågsvavligt bränsle är väsentligt dyrare än högsvavlig bunkerolja och hård kritik mot de nya reglerna har framförts eftersom basindustrierna i Norden missgynnas jämfört med globala konkurrenter, som har högre utsläppsnivåer
När direktivet infördes beräknades prisökningen bli 50–75 procent.
– I september 2015 kunde konstateras att lågsvavligt bränsle var knappt 100 procent högre än bunkerolja. Effekten blev alltså värre än vad som förutspåddes, säger Karolina Boholm.
Räddningen har varit de sjunkande världsmarknadspriserna på olja det senaste året. Merkostnaden har inte blivit så stor som befarat, men det är ointressant att jämföra med vad sjöfrakter kostade för två år sedan:
– Det intressanta är den relativa skillnaden mellan vad en svensk industri får betala jämfört med en utländsk konkurrent. Skogsindustriernas medlemmar vittnar om att en transport från Brasilien till Rotterdam är billigare än motsvarande från Sverige och att det därför finns risk att utsläppen flyttar till andra länder, så kallat svavelläckage, säger Karolina Boholm:
Hon menar att det är hög tid för regeringen att agera:
– En lägsta kompensation vore att anslagsfinansiera isbrytningen. Idag betalas den av varuägarna via farledsavgifterna, men det borde ske via statens budget. Alla andra transportslag har ju snöröjning via statens anslag så transportslagen behandlas olika.