Vi vill inte riskera ytterligare osäkerhet och oförutsedda kostnader för exportindustrin. Det säger Teknikföretagen och Industriarbetsgivarna med anledning av de två organisationerna beslutat att inte säga upp det sista avtalsåret.
– Industriarbetsgivarna har kommit fram till att förutsättningarna inte har ändrats så mycket att det finns anledning att säga upp det sista avtalsåret. Avtalet slöts på felaktiga inflationsprognoser. Vilket vi från arbetsgivarsidan varnade för redan innan, säger Industriarbetsgivarnas vd, Per Hidesten.
– Konjunkturen och omvärlden är mycket osäker. Avtalsnivåerna är höga, vi har knappt några produktivitetsförbättringar och reallöneökningarna är mycket högre än vad parterna avsett. Det är ett besvärligt läge och konkurrenskraften måste förbättras. Men en uppsägning är inte aktuell eftersom det skulle hota en stabil planeringshorisont för företagen, säger Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe
Enligt parternas gemensamma utgångspunkter ska uppsägningsmöjligheten ses som en säkerhetsventil. Den ska användas enbart om de grunder och bedömningar som avtalet vilade på väsentligt har förändrats så att förutsättningarna för avtalet har rubbats.
Per Hidesten påpekar att parterna redan inom ett år är på väg in i en ny avtalsrörelse.
– Det enda vi vet inför den är att det kommer att vara fortsatt tufft på den internationella marknaden med knivskarp konkurrens. Dessutom kan den nya parlamentariska situationen i Sverige öka osäkerheten ytterligare, säger han.
Anders Weihe poängterar att detta ställer krav på parterna i kommande avtalsförhandlingar så att vi i Sverige inte tar på oss ytterligare bördor som försämrar konkurrenskraften.
– Vi kan inte ha högre löneökningstakt än vad vi ser i omvärlden. Företagens möjligheter att anpassa sin verksamhet måste öka. Det gäller bland annat lönenivåerna på företagsnivån som måste kunna anpassas både uppåt och nedåt, beroende på konjunkturer och efterfrågan, säger Anders Weihe.
Industriarbetsgivarna och Teknikföretagen kommer arbeta för att få en samsyn hos parterna om företagens verkliga förutsättningar och lönebildningsfrågorna. Det är viktigt för industrin, jobben och därmed Sveriges välstånd, att vi kan träffa flexibla avtal som stärker konkurrenskraften och ger stabila förutsättningar. Som normsättare på den svenska arbetsmarknaden har industriparterna ett avgörande ansvar.